A0
- 841 mm x 1 189 mm
A1
- 594 mm x 841 mm
A2
- 420 mm x 594 mm
A3
- 297 mm x 420 mm
A4
- 210 mm x 297 mm
A5
- 148 mm x 210 mm
A6
- 105 mm x 148 mm
A7
- 74 mm x 105 mm
A8
- 52 mm x 74 mm
A9
- 37 mm x 52 mm
A10
- 26 mm x 37 mm
A11
- 18 mm x 26 mm
A12
- 13 mm x 18 mm
A0
A1
A2
A3
A4
A5
A6
A7
A8
A9
A10
A11
A12
B0
B1
B2
B3
B4
B5
B6
B7
B8
B9
B10
B11
B12
G5
S5
S5b
Roman
Ett svartvitt fotografi består inte bara av svart och vitt, utan även av en mängd mellanliggande gråtoner. Ska detta fotografi reproduceras via tryck måste rastrering tillämpas.
Tryckning är binär, tvåvärd, vilket innebär att det bara går att återge antingen svart eller vitt, inga gråtoner. Det går trots detta återge någonting som uppfattas som gråskala, genom att använda areamodulation. Det innebär att den del av pappret som ska vara täckt av färg trycks med små prickar, rasterpunkter. Vid ljusa toner trycks endast en liten del av pappersytan och mörka toner återges genom att en stor del av ytan blir täckt med färg. Genom att variera yttäckningsgraden går det alltså att få en varierande gråskala.
Detta är möjligt tack vare att ögat har dålig upplösningsförmåga och uppfattar ett tonmedelvärde. Denna gråtonsupplevelse är en kombination av betraktarens avstånd och bildelementets storlek.
Rastertonen anges i procent, där 0% betyder att pappret är otryckt, och 100% anger att färgen är heltäckande. Rastertonvärdet tilldelas i bildhanteringsprogrammet, men rastret i sig skapas i någonting som kallas för RIP, vilken är den dator som omvandlar ingående bildrepresentation till en pixeluppbyggd bild. Den kan sedan avbildas på en tryckplåt, för att då kunna återges i tryck.
Rastrering kan delas in i två huvudgrupper, amplitudmodulerad (AM) och frekvensmodulerad (FM).