För att ge tryckta bilder korrekt utseende vid reproduktion måste trycket kompenseras för punktförstoringens inverkan. Det görs genom att originalbilden, med känd storlek på bildpunkterna, återges under samma förhållanden som den slutgiltiga reproduktionen kommer att ske. Den tryckta bildens storlek på bildpunkterna mäts och jämförs med originalbildens storlek på respektive bildpunkter. Det går då att se hur mycket tonvärdena i originalbilden måste minskas, för att sedan ge en så korrekt reproducerad bild som möjligt. För att lättare illustrera punktförstoring går det att fram en punktförstoringskurva. Det går då att se att tonåtergivningen vid reproduktionen är olinjär, vilket betyder att det blir olika mycket punktförstoring för olika tonvärden. Det går på punktförstoringskurvan även att se vilket tonvärde som skall anges för respektive ton, för att rätt kompensation ska kunna göras.
Viktigt att komma ihåg är att så fort återgivningsmetoden förändras, eller något av de ingående ämnena byts ut, måste ny kompensation göras.
Nämnas bör också att punktförstoring inte enbart är en nackdel. Den ökar faktiskt färgomfånget och antalet återgivningsbara gråskaletoner, då det skapas fler storlekar på rasterpunkterna, än de som stegvis skapas vid rastreringen.
