Grafisk teori

Rastrering kan delas in i två huvudgrupper, amplitudmodulerad (AM) och frekvensmodulerad (FM).

AM-rastrering kallas även för konventionell rastrering, och innebär att rasterpunkternas storlek varieras, medan frekvensen hålls konstant. Ju större punkt, desto mörkare yta.

Rastertätheten, antalet rasterceller per längdenhet, mäts i lpi (lines per inch) och påverkar hur bra detaljåtergivningen skall vara. Exempelvis blir en bild tryckt med 150 lpi mer kontinuerlig än en bild tryckt med 85 lpi. Högre rastertäthet kräver dock bättre papper och tryckprocess, än vad lägre rastertäthet gör.

En rasterpunkt kan vara konstruerad på två sätt. Det går att låta den vara uppbyggd av närbelägna bildpunkter, samlad rasterpunkt, vilken ger samma grundläggande visuella intryck i alla gråtoner.

Det går även att försöka sprida ut de svarta bildpunkterna så mycket som möjligt, för att försöka dölja rastermönstret. Den konstruktionen kallas sprängd rasterpunkt.

I FM-rastrering är det frekvensen som förändras, och storleken på punkterna hålls konstant.

Vid ökat antal punkter erhålls en mörkare gråton, vilken blir ljusare då punkternas antal minskas. Denna metod kallas även stokastisk (slumpmässig) rastrering.

En punkt i FM-raster motsvarar en enprocentig punkt i AM-raster med en rastertäthet på 150 lpi. Den är ca 15 mikrometer i diameter. En sådan punkt är osynlig för blotta ögat. FM-raster är mycket bättre än AM-raster på att återge små detaljer och skarpa konturer.

Det ställer dock högre krav på tryckprocessen och ger dessutom större punktförstoring.