Som ovan nämnts används rasterreproduktion av färg då reproduktionsmetoden är begränsad, som i exempelvis skrivare, kopieringsapparater och vid tryck. Precis som vid rastrering vid tryckning med enbart svart byggs en rastrerad färgbild upp av en mängd punkter, som vid AM-raster har olika storlek och vid FM-raster har olika spridning. Detta sätt att reproducera färg baseras på reflektion av ljus som filtreras, och det går till exempel att använda de tre primärfärgerna cyan (C), magenta (M) och gul (Y), som färgfilter.
För att förbättra bild- och tryckkvaliteten tillsätts ofta svart färg. Det är det som i vardagligt tal kallas fyrfärgstryck. Det ger finare svarta och grå partier i bilder. Det ger dessutom ett tunnare lager färg, vilket medför att det torkar snabbare och smetning reduceras. Det blir även betydligt billigare, då svart färg är billigare än kulörta färger.
De fyra färgerna rastreras separat och trycks ovanpå varandra i olika rastervinklar, och beroende på hur stor del av ytan som täcks av respektive färg fås olika färgnyanser.
Rastervinklarna väljs ofta så att den färg som ögat uppfattar mest (svart) placeras i den vinkeln som ögat uppfattar som minst störande (45°), och den färg som ger minst intryck (gul) får den vinkel som vanligtvis är den mest störande (0°). Cyan och magenta trycks sedan med vinklarna 15° respektive 75°.
De fasta rastervinklarna ger ett litet rosettmönster, med eller utan centrumpunkt:
Det är dock inte speciellt störande, men för att få bra bildkvalitet kräver färgbilder högre upplösning än svartvita bilder.
Det är viktigt att använda sig av rätt rastervinklar. Vid val av felaktiga vinklar kan någonting som kallas moiré förekomma. Det är ett oönskat och störande mönster som uppstår i bilden.