Ett svartvitt fotografi består inte bara av svart och vitt, utan även av en mängd mellanliggande gråtoner. Ska detta fotografi reproduceras via tryck måste rastrering tillämpas.
Tryckning är binär, tvåvärd, vilket innebär att det bara går att återge antingen svart eller vitt, inga gråtoner. Det går trots detta återge någonting som uppfattas som gråskala, genom att använda areamodulation. Det innebär att den del av pappret som ska vara täckt av färg trycks med små prickar, rasterpunkter. Vid ljusa toner trycks endast en liten del av pappersytan och mörka toner återges genom att en stor del av ytan blir täckt med färg. Genom att variera yttäckningsgraden går det alltså att få en varierande gråskala.
Detta är möjligt tack vare att ögat har dålig upplösningsförmåga och uppfattar ett tonmedelvärde. Denna gråtonsupplevelse är en kombination av betraktarens avstånd och bildelementets storlek.
Rastertonen anges i procent, där 0% betyder att pappret är otryckt, och 100% anger att färgen är heltäckande. Rastertonvärdet tilldelas i bildhanteringsprogrammet, men rastret i sig skapas i någonting som kallas för RIP, vilken är den dator som omvandlar ingående bildrepresentation till en pixeluppbyggd bild. Den kan sedan avbildas på en tryckplåt, för att då kunna återges i tryck.